Olika behandlingsmetoder – bäst för miljön: Avfalls som resurs
Det vore bättre för miljön om man slutade sortera och kompostera hushållsavfall, istället skulle man förbränna allt avfall. Endast farligt avfall och sådant som är lönsamt att återvinna till exempel tidningar skulle gå till materialåtervinning. Energiinnehållet från avfallet skulle tas till vara som elkraft och fjärrvärme, på så sätt främjas miljön, ekonomin och hushållningen av naturresurser, hävdade Valfrid Paulsson och Lars Löfstedt i en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter 10 februari.
Med anledning av detta arrangerade Näringslivets Miljöchefer ett seminarium och en debatt i Ångpanneföreningens lokaler i Stockholm den 6 mars. Här mötte artikelförfattarna både Renhållningsverksföreningen, Återvinningsindustrierna, Naturvårdsverket och forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet.
Rubriken på seminariet var ”Sortera avfall - tydliga miljövinster eller engagemang utan värde”? Lokalen var fylld till sista plats. Många var intresserade att höra de olika argumenten.
Seminariet inleddes med korta anförande för de olika paneldeltagarna. De fick föra fram sina åsikter och sedan knöts allt ihop i en efterföljande debatt, ledd av moderatorn Henrik Ekman.
– Vårt hushållsavfall är ett utmärkt bränsle – ett så kallat biobränsle. Kompostering och rötning är inte en bra metod att ta hand om avfallet, anförde Lars Löfstedt, tidigare koncernchef på Ragn-Sells. Enligt en utredning gjord av Kungliga Tekniska Högskolan kom de fram till att det inte finns någon miljönytta med återvinning.
– Naturligtvis ska vi sortera, det behövs. Den kunskap som sortering ger är viktigt. Istället ska vi lägga vikt vid att se hur avfall uppkommer. Sortering av hushållsavfall är miljövård och naturligtvis något som ska utvecklas ytterligare, sa Björn Strandmark från Naturvårdsverket.
Återvinningsindustriernas vd Annika Helker Lundström förklarade att få saker har utretts lika mycket som frågan om materialåtervinning.
– Producenterna borde se avfallet som en råvara. Skogsindustrierna och ståltillverkarna är duktiga och har sett nyttan med materialåtervinning. De använder mycket återvunnet material i sina produkter, sa hon. Däremot måste plasttillverkarna bli bättre på att använda återvunnet material, de går baklänges in i framtiden, men det kan bero på att oljeintresset är allt för starkt. Samhället är den nya gruvan, därifrån ska vi ta våra resurser i framtiden.
– Vi kan vara stolta över vår avfallshantering i Sverige, dock inte nöjda, menade RVF:s vd Weine Wiqvist. Det går åt rätt håll, men vi måste samarbeta mera, fortsätta med information, forskningen och utvecklingen måste ges utrymme. Staten måste ta sitt ansvar. Jag tror också det är viktigt att vi kartlägger våra konsumtionsmönster, det är trots allt där vi kan påverka avfallsmängderna.
– Vi har tagit hjälp av en datormodell som heter Orware, den tar hänsyn till både ekonomi, miljö och energi. Materialåtervinning är bättre än förbränning, men förbränning är avsevärt bättre än deponering, och kompostering har nästan inga miljömässiga fördelar jämfört med andra alternativ, menade han. Jag har en mängd diagram som visar olika resultat beroende på vad man tar hänsyn till i datormodellen. Men jag tror en kombination av materialåtervinning och förbränning med energiutvinning är det bästa i dagsläget.
– Visst ska vi sortera våra sopor, men det måste finnas en gräns. Vi ska bara sortera sånt som är direkt farligt, som batterier till exempel, eller sånt som är lönsamt som tidningar. Men pappersförpackningar och plast kan lika gärna eldas upp i en avfallsförbränningsanläggning, kommenterade Valfrid Paulsson, tidigare generaldirektör på Naturvårdsverket.
– Är det något vi ska återvinna är det ju våra förpackningar. De ska inte gå till förbränning. Tekniken är så pass utvecklad och lönsamhet och miljönyttan stor, sa Björn Strandmark. Däremot kan vi diskutera vilka styrmedel som ska användas för att förbättra återvinningen och återanvändandet av förpackningar. Vi måste använda material med förnuft. De olika behandlingsmetoderna står inte i motsats till varandra. Energiutvinningen kommer man inte missa även om man materialåtervinner, däremot är det direkt resursslöseri om man förbränner förpackningar.
Valfrid Paulsson och Lars Löfstedt menade att man ska koncentrera sig på det som är viktigt. Allt som är tekniskt möjligt och lönsamt ska sorteras, men det får inte gå till absurdum.
– Man ska vara långsiktig men inte så långsiktig att man blir handlingsförlamad, sa Paulsson.
– Förbränning står inte i motsats till återvinning, utan det är ett komplement. Jag tror det är viktigt att vi använder oss av många olika behandlingsformer . De flesta människor sorterar sitt hushållsavfall, det är ett invant beteende, sa Weine Wiqvist. Däremot måste vi begränsa produktvalen.
Många i panelen var ense om att konsumtionsmönster är viktiga, konsumerar vi mindre minskar ju också avfallsmängden. Problemen om vilka metoder som lämpar sig bäst diskuterades vidare av panelen. Forskaren Sundqvist ville dock framhäva en sak:
– Vi forskare har svårt att kommunicera med användarna, det har också blivit svårare att få några medel till forskning eftersom avfallsforskningsrådet inte finns längre.
– Inom industrin har vi väl sorterade avfallsflöden, men kanske är det annorlunda inom hushållen, sa Annika Helker Lundström.
Debatten blev livlig och publiken gavs också utrymme för att ställa frågor.
– Vi har kommit långt och har en fin systemkunskap inom forskningen, sa Björn Förstell, en av åhörarna men också en av de som utvecklat Orware-modellen.
– Ett avfallsvärmeverk är i själva verket ett reningsverk för avfall, sa Lars Löfstedt. Från avfallsförbränningsanläggningarna släpps så lite dioxiner ut idag. Dessutom har Chalmers i en utredning skrivit att storskalig kompostering är olämplig och bör avvecklas för hushållsavfall.
Hur kommer då framtidens avfallshantering och återvinning se ut?
– Vi har då fått ännu fler fraktioner att sortera ut, en bättre resurshushållning och bättre energiutnyttjande av vårt avfall, kommenterade Weine Wiqvist.
– Det blir allt viktigare med sparsamhet, och vi ska, som jag sagt tidigare återanvända material så långt det är möjligt, resten kan förbrännas, kvar blir då någon rest som vi på bästa sätt ska behandla, menade Valfrid Paulsson.
– Då har vi förstått nyttan av återvinning och återanvändning. Samhället är då den nya naturresursgruvan. Det är som författaren John Steinbeck sa ”Förmågan att se klart skiljer den vise från den envise, sa Annika Helker Lundström.
Fotnot: Artikelförfattarna var inte bara de två ovannämnda Paulsson och Löfstedt utan också Sören Norrby, tidigare kampanjledare Håll Sverige Rent, K-G Mellbin, tidigare vd för kommunala renhållningsbolaget Sörab samt Per Selberg, tidigare vd för Sellbergs.Martin Dyberg