”Avfallshanteringen bör regionaliseras”
Öka avfallsinsamlingen i huvudstaden och de andra storstadsregionerna i Sverige och minska insamlingen i glesbygden, det hävdar Christer Berglund, avdelningen för nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet, i en doktorsavhandling.
I sin avhandling som består av fyra olika studier om olika aspekter på återvinning och avfallshantering, har Berglund visat att flexibiliteten i möjligheten att påverka återvinningsgraderna är väldigt liten eller i alla fall mycket kostsam.
- Man måste skilja mer på lokala förhållanden. Lagen säger inte att alla ska samla in lika mycket avfall, men tillämpningen blir lätt så när målen är så pass luddigt utformade, säger Christer Berglund.
Dessutom hävdar han att återvinningsmålen som de ser ut idag inte hänsyn till demografiska faktorer som exempelvis befolkningstäthet och urbaniseringsgrad. I områden där befolkningstätheten är hög tenderar också insamlingsgraden att vara hög. Vi måste ha detta i åtanke när vi analyserar det faktum att ett flertal aktörer har betonat värdet av harmoniserade miljöregler inom EU.
- Systemet är lite stelt. Målen är för dåliga. Det är bättre med alternativa återvinningsmål. Ska vi ha mer harmoniserade lagar inom EU är det av yttersta vikt att vi lokal- och regionalanpassar dem, eftersom det är än större skillnader mellan länderna och deras förhållanden såsom till exempel den relativa tillgången på jungfrulig fiber respektive returfiber. Transporten av avfallet blir ju också oerhört viktigt i återvinningsarbetet, påpekar Berglund.
De olika producentansvaren har synats i sömmarna under många år. Utredningar har kommit och gått och debatten har skiljts sig avsevärt vad gäller förbränning eller återvinning.
- Jag tycker inte det är antingen eller. Man måste ta hänsyn till vad som passar bäst för just sin region. Är det bättre med förbränning av avfallet i Norrland, kompostering i Skåne och återvinning i Stockholm, ska man naturligtvis tillämpa den för miljön bästa metoden, hävdar Berglund.
En slutsats i Christer Berglunds avhandling är att politiken behöver ändras. Harmoniserande lagar bör slopas och istället bör man som tidigare nämnts i texten, anpassa sin avfallshantering och insamlingsinsatser utifrån sina lokala förutsättningar. I Sverige nås inte de önskade miljömålen till lägsta möjliga kostnad och därför bör systemet ses över enligt Berglund.
En annan slutsats av avhandling visar att yngre människor visserligen är miljömedvetna men att de i mindre utsträckning källsorterar sitt avfall. De är mer villiga till att betala en extra avgift för ren sophämtning än vad till exempel äldre människor är.
- Det kan naturligtvis bero på många saker. Men att äldre har ett mer ”medborgerligt” perspektiv medan yngre mer ser sig som konsumenter. Äldre anser att man göra sådant so man anser andra ska göra medan yngre kan tänka sig betala för att någon annan sorterar deras sopor. Ett skäl är att äldre (pensionärer) har mer tid till sådana aktiviteter än yngre. Den 35-åriga yrkesarbetande tvåbarnsföräldern har inte samma tid till förfogande för sådana aktiviteter, säger Christer Berglund. Men det är inget som visar att ungdomar skulle vara mindre miljömedvetna bara för att de inte har samma attityd till källsortering som äldre.
Kortfattat kan man säga att dom som allra helst skulle slippa sortera är medelåldersmän som tycker att källsortering är något som staten tvingat på dem.
- En annan viktig sak att påpeka i sammanhanget är att fundera vad vi ska använda återvinningsmaterialet till? En hög insamlingsgrad säger i sig själv inget om någon eventuell miljövinst. Återvinning är inte en kostnadsfri aktivitet, det går åt resurser för att återvinna resurser och det är därför inte alltid självklart att nettoeffekten är positiv. Ett konkret exempel är att vi använder sopbilar för att samla in vårt genererade avfall vilket i sin tur medför utsläpp av avgaser. Vi måste se till miljön först och främst. Vad är bäst för miljön?, frågar sig Berglund.
Sammanfattningsvis är det för samhällt (inräknat miljömässigt) bästa systemet en mix av flera avfallsmetoder såsom exempelvis förbränning och återvinning. Denna mix kommer i sin tur att skilja sig åt beroende på vilken typ av avfall vi diskuterar (exempelvis batterier eller papper) och beroende på om vi avser glesbygd eller tätort. Det finns därför stora samhällsekonomiska vinster att göra om enskilda kommuner/regioner tillskrivs egna optimala nivåer av insamling och nyttjande av de olika avfallsfraktioner som respektive kommun/region genererar.
Martin Dyberg