Det nya EU-direktivet WEEE-direktivet, avseende elektriskt och elektroniskt avfall, har skapat debatt i frågan om vem som ska ha ansvaret då produkten är uttjänt och blir till avfall. I samband med konferensen Metals and Energy Recovery i Skellefteå i slutet av juni, framförde Lars Dittmer, Ericsson att han tycker det är orättvist med ett ensidigt system som producentansvaret utgör.
- Varför ska vi ansvara för avfallets uppkomst? Vi sätter visserligen produkter på marknaden men kan omöjligen veta vart avfallet ska uppkomma, sa Lars Dittmer, Ericsson. Vi kan inte ta allt ansvar för samtliga råvaror, eftersom vi inte har det kontrollverktyget, ansåg han vidare. Däremot tar vi fullt producentansvar för våra tillverkade produkter. Att vi är ekonomiskt ansvariga för var avfallet uppkommer är bara löjligt. Vi kan inte veta var våra produkter blir till avfall. Det borde istället vara slutägaren och skrothandlarna, som har kunskapen, som tar hand om avfallet.
- Sedan 1991 har vi inom HP tagit tillbaka 39 miljoner Laser Jet tonerkasetter för återvinning, det är en självklarhet för oss. Men vi vill inte ha en synlig kostnad för detta, anser Emma Lindberg, HP.
Med synlig kostnad menar HP att de är emot en fast miljöavgift som synliggörs på kundfakturan eftersom sådana system i de flesta fall leder till att för höga miljöavgifter tas ut, att pengar samlas på hög i materialbolagen och att tillverkare som HP med en långtgående miljöanpassning av sina produkter inte kan dra någon fördel av detta genom lägre återvinningskostnader.
Organisationen NVMP vill däremot ha synliga avgifter för producenterna. Det exekutiva forumet inom WEEE-direktivet styrs av ordförande Willem Canneman, som berättade att de tar hand om de individuella producentansvaren i Europa.
- Vi är en demokratisk rörelse styrd av industrin, menade Canneman.
HP har medverkat till ett konsortium, som innebär att länderna ska sköta producentansvarsfrågan själva. Nederländerna, Schweiz, Norge och Sverige ingår i konsortiet. HP:s engagemang tillsammans med Electrolux, Sony och Brown-Gilette där de bildat en gemensam plattform för upphandling av återvinningstjänster för att åstadkomma prispress på marknaden.
- Dessutom arbetar vi väldigt mycket med business-to-business vilket i sig hjälper till med en ökad återanvändning av våra produkter, säger Lindberg. WEEE-direktivet är viktigt, det måste omsättas korrekt i medlemsländernas nationella lagstiftning. Materialbolag som etableras måste av sina medlemmar påverkas så att de blir kostnadseffektiva som leder till kontinuerliga förbättringar av systemet och att kontrakterade återvinnare arbetar med BAT (Best Available Technology),sa Lindberg.
Vidare tyckte Emma Lindberg att lagstiftningen borde fokusera mer på mål och vad man vill uppnå, istället för att i detalj beskriva hur förbehandlingen ska gå till (enligt WEEE-direktivets Annex 2).
Men det fanns också andra synpunkter på det här med återvinning. Jim Puckett från USA arbetar i nätverket Basel Action Network, BAN. Han visade bilder och pekade på saker då återvinningen är som sämst.
- Avfallshandel drabbar bara de fattiga. Dioxiner, gifter och annat farligt avfall exporteras till dessa länder. De har ingen kunskap hur man ska omhänderta och behandla avfallet. De sitter till exempel i närheten av en flod och demonterar farligt avfall, vilket kan medföra att en stor del av förekommande giftiga ämnen fritt kan rinna ut i floden med enorma miljöskador som följd, berättade Puckett. Detta är inte försvarbart och det är detta som ger återvinning dåligt rykte. Avfallsindustrin i allmänhet och de som exporterar avfall i synnerhet, borde ta sitt ansvar. U-länderna har svårt att tacka nej till sådant här arbete eftersom arbetslösheten ofta är hög i landet. Moralen måste höjas.
BAN anser att det är viktigt med ett enhälligt import- och exportförbud av det farliga elektroniska- och elektriska avfallet.
- Typiskt nog är USA det enda landet som inte undertecknat konventionen, sa Puckett. Men det exporteras 10,2 miljoner enheter varje år bara från Amerika. Baselkonventionen är bra, även om den inte är riktigt realiserad i alla led och länder ännu. I-länderna måste respektera konventionen och de regler som finns, menade Jim Puckett.
BAN och Jim Puckett vet hur man skulle kunna motverka den massiva exporten av farligt elektroniskt- och elektriskt avfall till u-länderna.
- Återvinningen ska ske i det landet där det uppkommer som avfall. Gör producenterna ansvariga för produktens livscykel. Jag menar varför ska ett fattigt u-land drabbas av föroreningar, bara för att de är fattiga? Återvinningstanken måste också vara med redan i konstruktionsstadiet av en produkt, avslutade Puckett sitt anförande.
Många internationella deltagare kom till Västerbotten och Skellefteå från hela världen; USA, Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz, Spanien, Nederländerna, Belgien, Finland, Polen, Grekland, Norge, Indien, Japan, Danmark och Iran hade alla representation i kongresshallarna på Expolaris.Naturvårdsverkets Husamuddin Ahmadzai redogjorde för regeringens 15 nationella mål. Dessutom redogjorde han för att metallkonsumtionen kan komma att minskas från 370 kg/capita 1995 till 240 kg/capita år 2020. Inom Sverige har metallkonsumtionen totalt minskat med 35 procent, däremot ökar användningen av återvunna metaller. Husamuddin Ahmadzai:
- Jag tror att efterfrågan på återvunnet aluminium kommer att öka i framtiden. Det ligger en så pass stor vinst i att använda återanvänt aluminium i omsmältningsprocesserna. Energibehovet minskas med 95 procent jämfört med jungfruligt material, sa han.
Ett annat framtidsscenario i Ahmadzais ”glaskula” var att energipriserna förmodligen kommer att öka fram till år 2020. Också den svenska metallurgiska sektorn kommer att ha genomgått stora förändringar.
Arrangemanget var lysande och många kontakter knöts. Det fanns också andra talare som märktes under de två dagarna i kongresshallarna i Skellefteå som inte tidigare nämnts i texten ovan:
EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt (v), före detta Trelleborgskoncernens vd Kjell Nilsson, Thord Görling, vd Metallkretsen, Jörgen Schultz, vd Elkretsen, Theo Lehner, Boliden Rönnskär, samt Västerbottens landshövding Lorentz Andersson.
Debatten och de olika meningarna kring hur man ska se på frågan avseende när avfall blir avfall lär fortgå. Kanske kommer EU att förtydliga detta i kommande direktiv och förordningar…

Martin Dyberg