Är miljöpolitiken på rätt väg?
Det var frågan som alla riksdagspartiernas partiledare fick i partiledarutfrågningen i SVT söndagen den 6 maj. Frågan gavs väl egentligen inget svar.
Men är utsläppsminskningar ett mått som man kan relatera till tänkte jag, där jag satt i TV-soffan? Jag tycker det vore mer relevant att prata om sådant som är mera handfast, avfallsprevention, konsumtionsmönster, källsortering, återvinning, konkurrens på marknaden, avfallsutredningen (hade väl varit relevant att ställa någon fråga om det nu när de hade chansen), men jag förstår samtidigt att man i en partiledardebatt inte kan grotta ner sig i detaljfrågor. Men det hade onekligen varit intressant.
Det mest skrämmande var att miljödebatten fick de fem sista minutrarna av programmet, medan vård, skola, omsorg, jobben och jämställdhet fick bre ut sig längre. Jag menar att miljöfrågorna är om inte den allra viktigaste så åtminstone en av de viktigaste frågorna för samhället. Den kan man inte ignorera och bara ge fem minuters TV-tid lite då och då. Har vi ingen välmående miljö, som vi stolt kan skicka vidare till nästa generation att förvalta, ja då behöver vi inte heller prata om olika ägaralternativ inom vården eller hur vi ska förbättra jämställdheten. För då gräver vi bokstavligen vår egen grav, vi kan inte förbise att miljöfrågan är en ödesfråga, den handlar om livet, vårt och andras liv. Så mitt svar på frågan i rubriken är: Nja, den hade kunnat vara det, om den hade tagits på allvar av samtliga folkvalda och verkligen givits den plats den är berättigad i samhällsdebatten. 2014 är det valår, då vill jag se en mängd olika förslag på hur vi kan förbättra den svenska miljöpolitiken, som kan innebära att vi både minskar utsläpp och avfall här hemma i Sverige och samtidigt gör globala insatser genom att sprida miljöteknik och andra insatser runt om i världen.
Martin Dyberg
Chefredaktör
Recycling & Miljöteknik