Sanering är bra men pass upp..
En avhandling vid Örebro universitet visar på en ny metod för att mäta hur kemikalier påverkar nedbrytningen av fettsyror i kroppen när den utsätts för miljögifter.
Bakom avhandlingen står Ola Westman som menar att flera av de metoder som i dag används för att sanera förorenad mark är mindre lyckad för att göra jorden mindre giftig. I avhandlingen har Westman utvecklat olika biologiska testmetoder för att kunna bedöma risker med miljögifter. Tanken är att metoderna ska användas för att se vilka gifter som finns i förorenad mark och bidra till att göra saneringsmetoderna effektivare.
En metod, som är vanligt förekommande nu för tiden, där man komposterar jorden och renar den biologiskt med hjälp av bakterier är inte effektiv, enligt Westman som menar att kemisk analys visserligen kan visa att gifthalten minskat, medan biologiska tester visar att andra gifter ökat. Det här leder till att sanerad jord kan bli godkänd utan att egentligen ha blivit renare, säger han.
Den nya metod som han istället förespråkar innebär att man mäter hur kemikalier påverkar nedbrytningen av fettsyror i kroppen, fettsyrametabolism. När man sanerar förorenad jord, vill man bland annat få bort PAH:er, som ofta förekommer i marken på förorenade platser. Ett av dessa ämnen, binder syre till sig under reningsprocessen och förändras till en oxiderad nedbrytningsprodukt. Eftersom den här nybildade produkten är löslig i vatten, kan den sprida sig mycket lättare än tidigare och visar sig dessutom ökar fettsyrametabolismen kraftigt.
EU räknar med att det finns tre miljoner förorenade platser i Europa och i Sverige räknar Naturvårdsverket med cirka 80 000.