Isolermaterial kan vara farligt avfall
Byggisolermaterial kan innehålla CFC och klassas därmed som farligt avfall vid rivning, det visar Naturvårdsverkets nya vägledning, som ska få fler att ta hand om avfallet på rätt sätt.
CFC är en förkortning för gasformiga klorfluorföreningar, och CFC har använts vid framställning av produkter fram till mitten av 1990-talet. Fortfarande finns en hel del CFC-haltigt material i byggnader på grund av tidigare tillåten användning.
Ett skäl till varför CFC-haltigt avfall hanteras felaktigt är att det ofta sitter dolt och kan vara svårt att identifiera. Det förekommer även missvisande sorteringsinstruktioner där det anges att exempelvis cellplast ska sorteras som brännbart avfall, vilket kan vara rätt när det gäller till exempel frigolit, men inte för CFC-haltigt isoleringsmaterial.
Naturvårdsverket har därför tagit fram en vägledning som ska underlätta för byggherrar och inventerings-, rivnings- och avfallsföretag att göra rätt, och ge fördjupad kunskap till kommunala miljöinspektörer som arbetar med tillsyn.
- CFC-haltigt material i byggnader är den största källan till utsläpp av ozonnedbrytande ämnen från Sverige. CFC:er är också kraftiga växthusgaser. Läckage sker under byggnadernas livstid men framför allt i samband med rivning. Genom vår vägledning hoppas vi att mer CFC-haltigt avfall ska hamna på godkända behandlingsanläggningar för att minska utsläppen, säger Henrik Sandström, handläggare för bygg- och rivningsavfall på Naturvårdsverket.
Uppskattningsvis hamnar 72 ton CFC-ämnen från bygg- och rivningsavfall varje år på ett felaktigt sätt. Det motsvarar ett årligt utsläpp av växthusgaser från en medelstor svensk stad.