Fler markförorenare kan ta ansvar
Inför krav på tids- och kostnadssatta planer för efterbehandling av konstaterade föroreningar och en ny statlig fond för bidrag till efterbehandling. Det bidrar till att takten ökar i efterbehandlingsarbetet. Det föreslår Naturvårdsverket idag till regeringen. Förslagen riktar sig till de verksamheter som har ansvaret för föroreningarna.
Den som orsakar föroreningar ska själv stå för sanering enligt principen om att förorenaren betalar. Trots detta finns flera exempel på verksamhetsutövare som inte har kalkylerat med efterbehandlingskostnader. Statliga medel har använts till sanering av områden där förorenaren visserligen har ansvar, men inte pengar.
̶ Risken är stor att fler verksamhetsutövare i framtiden kan komma att sakna betalningsförmåga och nya styrmedel behövs för att fler markförorenare ska kunna ta sitt ansvar och betala sina efterbehandlingskostnader, säger Carl Mikael Strauss, chef för sektionen för Klimatklivet och Förorenade områden
̶ Med våra förslag så ökar de synliga kostnaderna på kort sikt för flera olika parter, inte minst företagen. Men vi vill understryka att det handlar om att hantera redan befintliga kostnader, enligt principen om att förorenaren betalar, fortsätter Carl Mikael Strauss.
Enligt miljökvalitetsmålet ”Giftfri miljö” ska förorenade områden vara åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön. För att nå målet behöver takten i efterbehandlingsarbetet öka och då behöver det också finnas tillräckligt med pengar till efterbehandlingen. Beräkningar visar att befintligt anslag skulle behöva höjas med hundratals miljoner årligen om målet ska klaras med ytterligare offentlig finansiering.
Verksamhetsutövare som omfattas av förordningen om egenkontroll ska göra tidsbestämda planer för efterbehandling av konstaterade föroreningar. Planerna ska inkludera kostnadsuppskattningar för sanering av konstaterade föroreningar under pågående drift. Med förslaget likställs saneringskostnaden med andra produktionskostnader, vilket innebär att verksamhetsutövaren kan redovisa sin miljöskuld. Verksamhetsutövaren kan göra avdrag för avsättningar för framtida saneringskostnader. Förslaget bedöms leda till ökad transparens för investerare, tillsynsmyndigheter men också för verksamhetsutövarna själva som nu ges en möjlighet att ta med saneringsåtgärderna i sin ekonomiska planering.
Om den som orsakat en förorening har gått i konkurs måste staten eller annan tredje part betala sanering. Med en statlig fond som finansieras av de som riskerar att förorena sin omgivning blir resurser tillgängliga för att sanera ett objekt även när den som orsakat föroreningen gått i konkurs. Verksamhetsutövare kan undantas från att betala fondavgiften om de kan visa på likvärdiga eller bättre finansieringslösningar. Därmed uppmuntrar förslaget till exempelvis frivilliga branschöverenskommelser. På så sätt kommer statliga medel till saneringsåtgärder räcka längre och till de objekt där föroreningar uppkommit innan lagligt ansvar fanns på plats.