Nanoplaster påverkar vattenlevande djur
Det har på senare år rapporterats allt oftare om hur plast förorenar våra hav. Uppemot åttio procent av allt skräp i våra vatten är plast, som så småningom bryts ner till allt mindre partiklar. I en ny avhandling från Lunds universitet undersöks hur plastpartiklar av nanostorlek påverkar vattenlevande djur.
– Det har inte gjorts så många studier kring detta tidigare. Så små plastpartiklar är svåra att studera, säger Karin Mattsson.
Karin Mattsson är fysiker och hennes avhandling har tagits fram i samarbete mellan Centrum för miljö- och klimatforskning, Avdelningen för biokemi och strukturbiologi samt Avdelningen för akvatisk biologi vid Lunds universitet.
– Vi har testat hur plastpartiklar av polystyren med olika storlek, laddning och yta påverkar djurplanktonet Daphnia. Det visade sig att den storlek på nanopartiklarna som var mest giftig för Daphnierna i vår studie var 50 nanometer.
Eftersom djurplankton som Daphnia också är mat för många andra vattenlevande djur, ville forskarna se vilken effekt plastpartiklarna hade högre upp i näringskedjan. De kunde se att fisk som åt Daphnier med nanoplast i sig fick ett förändrat jaktbeteende och sämre aptit. I flera studier kunde forskarna också se hur nanopartiklarna hade en förmåga att passera biologiska barriärer som tarmvägg och hjärna.
– Även om vi i vår studie använde oss av mycket större mängder nanoplast än vad som finns i haven idag, misstänker vi att plastpartiklarna kan ackumuleras i fisken. Det gör att även låga doser på sikt skulle kunna ha en negativ effekt, säger Karin Mattsson.
Produktionen av plast har ökat kraftigt de senaste årtiondena och det är rimligt att tro att mängden plast därför kommer att öka ytterligare i våra vattendrag. Plast bryts ner mycket långsamt i naturen och när väl de mikroskopiskt små plastpartiklarna har nått sjöar och hav är de svåra att rena bort. Plastpartiklarna binder också miljögifter som kan komma in i näringskedjorna när de av misstag äts upp.
Karin Mattsson är även knuten till NanoLund där det nu pågår flera studier för att utvärdera säkerheten för nanopartiklar.
– Vår forskning pekar på att det behövs fler studier och en ökad försiktighet i användningen av nanoplaster.
Nanopartiklar bildas inte bara när plast bryts ner i våra vattendrag. Det blir också allt vanligare att använda nanopartiklar direkt i produkter, till exempel för att ge olika material särskilda egenskaper eller som en tillsats i hudvårdsprodukter, exempelvis ansiktskrämer och solkrämer. Nanopartiklar kan också bildas vid olika industriella processer, som till exempel vid svetsning.