Mikroplast i Stockholms stad
Den största mätbara källan är trafiken, genom väg- och däckslitage. I Stockholmsområdet sprids mellan 555-570 ton mikroplaster från trafiken varje år. Området där de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan införas är dock inom nedskräpning, enligt IVLs rapport.
Kartläggningen har gjorts på uppdrag av Stockholms stad och är underlag till en handlingsplan mot spridningen av mikroplast som staden håller på att ta fram.
I uppdraget ingick att identifiera och kvantifiera källor och spridningsvägar för mikroplast i Stockholms stad till i första hand vattenmiljön, och ge förslag på åtgärder.
Den största mätbara källan till mikroplast är väg- och däckslitage. Mängden mikroplast från däckslitaget beräknas vara 540 ton per år och från vägfärgslitaget 15-30 ton per år.
Efter trafiken hör konstgräsplaner (50-60 ton/år) och tvätt i hushåll (1,2- 96 ton/år) till de största källorna. Även nedskräpning på allmänna ytor och från byggprocesser bedöms vara stora källor till mikroplast, trots att de inte kan kvantifieras.
Nedskräpning är också det område där de mest kostnadseffektiva åtgärderna bedöms möjliga att genomföra.
"Vi vet att mikroplaster kan komma från sönderdelning och nedbrytning av större plastskräp. Det finns många sätt att minska skräpet som att tydliggöra ansvar och samarbeta över förvaltningar, öka antalet papperskorgar och se till att de töms ofta så att inte skräpet blåser iväg eller plockas upp av fåglar. Ett annat sätt är att försöka minska konsumtionen av produkter som ofta hamnar i miljön som till exempel engångsartiklar", säger Anna Fråne, avfallsexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet i ett pressmeddelande.
Mikroplaster är mycket långlivade vilket ökar risken för miljöpåverkan. Därför är det relevant att genomföra åtgärder trots att vi inte alltid vet källornas exakta storlek, menar hon.
De huvudsakliga spridningsvägarna för mikroplaster till vattenmiljön är via avloppsvatten, avloppsslam, dagvatten, snöhantering och nedfall från luft samt sandsopning.
Åtgärderna som föreslås i rapporten är utökad tillsyn, styrning genom upphandling, kommunikationsaktiviteter och tekniska lösningar.
"Studien bekräftar att trafiken är en stor källa till mikroplaster. Det behövs både åtgärder vid källorna men också att vi begränsar spridningen av mikroplast genom att skapa barriärer till skydd för miljön, som till exempel reningssteg där det saknas i dag", kommenterar Mikael Olshammar på IVL Svenska Miljöinstitutet.