Ny process skapar ”gröna kolväten” - i containrar
Av Kolväten utgör grunden till fossila transportbränslen som bensin, diesel och flygplansbränsle. Att framställa dem på biobaserad väg är hett inom forskning och utveckling. Drivmedelsindustrin efterfrågar kostnadseffektiva lösningar för biodrivmedel som kan blandas med fossila bränslen i syfte att minska senare klimatpåverkan. Med lanseringen av den nya tekniken öppnas nu nya möjligheter. Inte minst spännande är att tillverkningsprocessen för att framställe dessa ”gröna kolväten” ryms i en vanlig fraktcontainer som kan skeppas var som helst i världen för att starta en produktion. Samtidigt kan det hela hanteras av lekmän. Både tekniken, som bygger på katalytisk-termisk produktion, och pilotanläggningen den testats i, har redan dragit till sig uppmärksamhet från investerare i Sverige och Tyskland.
-Anläggningarna producerar exakta kopior av fossila drivmedel utan en enda fossil molekyl. Det vill säga, direkt substitut av dagens drivmedel med förnybara kolväten som passar till vilken som helst av dagens motorer utan att konsumenten ens märker skillnaden, förklarar Jyri-Pekka Mikkola, professor vid Kemiska institutionen och Bio4Energy, Umeå universitet, och Åbo Akademi och tillägger att detta är disruptiv teknik som kan byggas antingen som jätteraffinaderier eller i små container-anläggningar.
-Tekniken är realistisk och baserar sig på beprövad grundteknologi inom processidustri men nyckeln är innovativa heterogena katalysatorer och smart process design, säger Jyri-Pekka Mikkola till Recyclings systertidning Process Nordic.
Den pilotanläggning som tillverkats för att testa tekniken kan leverera upp till 250 liter grön bensin, diesel eller flygplansbränsle per dygn, beroende på vilken råvara som används och vilka inställningar som görs. Startmaterialen är vatten och socker som tillverkats ur jordbruksavfall, skogsrester eller rötat avfall. Dessa jäses till en alkohol, till exempel etanol. Pilotanläggningen omvandlar den biobaserade alkoholen till grönt transportbränsle, gasol och vatten.
– Teknologin behöver inte byggas i bioraffinaderiskala, säger Jyri-Pekka Mikkola. Det kan vara en mack eller en by som använder tekniken. Eftersom man även får ut gasol och vatten, kan man även tänka sig att producera el på småskalig väg, via en gasmotor, och återanvända vattnet, förklarar han.
Tekniken marknadsförs av företaget Eco-Oil, där Kent van Klint är vd. Nästa steg är att ta processen upp till kommersiell skala, via en demonstrationsanläggning. I vår åker Mikkola och van Klint till Tyskland för att träffa möjliga investerare, inbjudna av börsen i Stuttgart.
– Två fullskaliga anläggningar ska byggas. En för bensin och en för diesel, enligt principen att det inte ska blandas i något som är av fossilt ursprung. Båda bränslena blir exakta kemiska kopior av sina syntetiska motsvarigheter, säger Kent van Klint och tillägger att deras upplägg är att producera och sälja anläggningar.
– Vi överlåter till dem som har kapital att bygga fullskaliga anläggningar, fyller Jyri-Pekka Mikkola i. Vår tanke är att koncentrera oss på att sälja licenser och tillverka katalysatorerna. Hemligheten är i katalysatorerna.
Uppfinningen och pilotanläggningen är framtagna av Mikkola och kollegorna Ajaikumar Samikannu, William Siljebo och Lakhya Konwar i Bio4Energy vid Umeå universitet. Samtliga är delägare i företaget Eco-Oil.
Artikeln är en del av vårt tema om Forskarnytt.