Farligt avfall ska rapporteras digitalt
Av 
Den digitala lösningen blir gemensam för alla berörda aktörer i Sverige, oavsett om man producerar, transporterar eller tar emot farligt avfall. I slutet av januari levererade Naturvårdsverket sin slutredovisning av en förstudie om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhet för farligt avfall.
Bakgrunden till att det nu kommit förslag från Naturvårdsverket om digital lösning för spårbarhet och statistik inom farligt avfall står att finna i EU:s avfallsdirektiv.
- Direktivet som kom 2008 innehåller krav på att det ska finnas spårbarhet på farligt avfall, från uppkomst till slutlig bestämmelseort. Tanken är att man ska kunna spåra det så att man kan se att det tas om hand korrekt, säger Henrik Sandström vid Avfallsenheten på Naturvårdsverket.
- Sverige valde att införa spårbarheten på så sätt att man lagt krav på alla aktörer i hela kedjan, från där det farliga avfallet uppkommer tills det kommer till en anläggning där det behandlas, antingen återvinns eller bortskaffas. Respektive aktör har en så kallad anteckningsskyldighet. Har man en verksamhet där det uppstår farligt avfall så har man anteckningsskyldighet enligt avfallsförordningen. Man ska då föra anteckningar över avfallstyper och mängder som årligen uppkommer. Den som ska transportera avfallet har också en anteckningsskyldighet och likaså de som tar emot det, fortsätter Sandström.
Uppgifterna finns alltså hos respektive aktör.
- Ska man spåra ett farligt avfall, till exempel i egenskap av tillsynsmyndighet, så måste man titta på anteckningarna hos verksamhetsutövaren, sedan hos transportören och sedan hos mottagaren. Det blir svårt som tillsynsmyndighet att följa ett flöde och det går inte att se samordnat. Det finns 290 kommuner och 21 länsstyrelser, men flödena håller sig inte inom kommungränser utan går ju över dessa, konstaterar Henrik Sandström och tillägger att det i praktiken är hart när omöjligt att spåra dessa flöden på ett någorlunda effektivt sätt.
Man har därför sett ett behov av förändring.
- 2016 redovisade Naturvårdsverket ett regeringsuppdrag kring hur ett effektivare system skulle kunna utformas. Det gick sedan ut på remiss, så alla berörda aktörer har haft möjlighet att ha synpunkter. Detta resulterade i ett nytt regeringsuppdrag till oss som vi fick vid årsskiftet 2017/18. Uppdraget var att göra en förstudie för att genomföra ett sådant här system, säger Henrik Sandström och fortsätter:
- Det arbetet påbörjades, men sedan reviderades avfallsdirektivet. Kommissionen har tagit fram en handlingsplan för cirkulär ekonomi och den omfattade bland annat revision av sex direktiv på avfallsområdet. Där finns då bland annat detta med spårbarhet med. En del av revideringarna medförde mer detaljerade krav på hur ett spårbarhetssystem ska byggas upp. Det finns nu ett uttalat krav om ett elektroniskt samordnande register, vilket inte framgick på samma sätt i det gamla direktivet.
- Det tillkom dessutom ytterligare kravställningar på vissa av aktörerna i kedjan. Det gäller främst ytterligare krav på registerhållning av uppgifter och då inte bara av farligt avfall utan exempelvis avfall som upphört att vara avfall. På grund av revideringen av direktivet förändrades arbetet i regeringsuppdraget lite och vi fick komplettera med en del saker.
- Vi har under hösten haft dialogmöten med aktörer för att inhämta deras synpunkter på hur ett sådant här system skulle kunna utformas. Vi har inte byggt något ännu, men vet hur vi vill ställa kraven och hur vi vill göra, säger Sandström och fortsätter:
- Enkelt beskrivet, det vi vill göra är att ersätta anteckningsskyldigheten med att anteckningarna förs in direkt i en central digital lösning istället för att informationen ska ligga ute hos respektive aktör. När man exempelvis ska starta en farligt avfall-transport så för man in uppgifter om vilka farliga avfallstyper det handlar om, vilka mängder, vart ska det transporteras och vem som är transportören. Det kvitteras i lösningen, går i väg och körs. Idag är man skyldig att ha transportdokument för farligt avfall och tanken är att det fortsatt ska vara så, men det kanske inte behöver vara i pappersform, utan kan räcka med att man har uppkoppling till den digitala lösningen där all info finns. På mottagaranläggningen kvitteras det att man tagit emot transporten och där görs mottagningskontroll etc. Det är en förenklad beskrivning av hur det är tänkt att fungera.
Det här kommer att vara grunden för andra system också.
- I stort sett sker det digitalisering generellt i samhället, överallt. Den pågår också hos Naturvårdsverket och handlar om smartare miljöinformation generellt. Farligt avfall-projektet blir något av ett pilotprojekt i ett större, smartare miljöinformationskoncept. Tanken är att det ska bli enklare både för verksamhetsutövare, tillsynsmyndigheter och för oss när det gäller att samla in miljöinformation, säger Henrik Sandström.
Man är nu i en fas där man vill utkristallisera mer exakt vad det är man ska bygga.
- Offentliga myndigheter ska inte vara en IT-leverantör, det är en princip som gäller. Det vi i det här sammanhanget ska bygga är någon form av lagringsmoduler och sedan är tanken att via gränssnitt koppla på lösningar på från olika leverantörer. Spårbarhetssystem finns i många aktörers affärssystem till exempel och vi ska ta höjd för att sådana system ska kunna kopplas på och lämna information till den digitala lösningen, säger Henrik Sandström och fortsätter:
- Det här blir ett gemensamt projekt kan man säga. Naturvårdsverket driver det men det är viktigt att branschens aktörer, alla i kedjan inklusive tillsynsmyndigheterna, är medvetna om vad som behöver göras.
Det digitala systemet ska vara på plats och fungera den 1 juli 2020.
- Dit är det inte speciellt lång tid. De flesta revideringarna i avfallsdirektivet ska vara införda i alla medlemsländers lagstiftning då och det är därför som detta är stoppdatum. Det kommer naturligtvis att ske utveckling av systemet kontinuerligt efter det, men det ska vara i drift då.
Alla måste vara medvetna om att detta kommer. Det påverkar i stort sett alla yrkesmässiga verksamheter i Sverige. Ofta har man en upphandlad avfallsentreprenör som gör mycket av det man är skyldig att uppfylla som alstrare av avfall. Förändringarna behöver alltså inte bli så stora, men man måste ha koll på att avtal och liknande uppdateras så att man säkerställer att informationen matas in i den digitala lösningen, avslutar Henrik Sandström.
Artikeln är en del av vårt tema om Farligt avfall.