Metall, framtida bränsle?
Av Forskare ska undersöka om några av jordskorpans vanligaste metaller kan komma att tjänstgöra som koldioxidneutrala bränslen. Efter förbränning kan de, i ett slutet grönt kretslopp via elektrolys, bli metall igen. Även ammoniak och biobränslen ska studeras.
Nyligen fick en forskargrupp vid Lunds Tekniska Högskola med Marcus Aldén professor i förbränningsfysik i spetsen 34 miljoner från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att bland annat studera hur förbränning av järn, kisel och aluminium i pulverform fungerar. Projektet är grundvetenskapligt, men om det visar sig att metallerna går att tämja kan resultaten få stor praktisk nytta.
– De här metallerna har i stort sett samma energiinnehåll som fossila bränslen och energiomvandlingen sker med hög effektivitet, säger Marcus Aldén.
En bärande idé är i konceptet med metallförbränning är att ta ett helhetsperspektiv. Resterna tas om hand. När exempelvis järn har brunnit med syret i luften och blivit järnoxid kan pulvret via ”grön” elektrolys renas till järnspån igen.
En annan sida av att använda metall som bränsle är att låta det reagera med het vattenånga med huvudsyftet att producera vätgas, H2, som i in sin tur kan användas för koldioxidfri förbränning.
I projektet ingår också att studera potentialen med ammoniak som bränsle, som vid förbränning inte heller släpper ut koldioxid.
Artikeln är en del av vårt tema om Forskarnytt.