Enligt rapporten ska det vara möjligt att öka mängden återvunnet material från skrotade bilar. Foto: Daniel Östlund

När Sveriges Radios Ekot granskade bilskrotar i höstas kom de fram till ett par för branschen bekymmersamma slutsatser: Dels att en försvinnande liten del av plasten i bilarna återvinns utan istället bränns upp och går under benämningen energiåtervinning. Dels att en restprodukt av återvinningen, ett grusliknande material kallat fines, används som deponitäckning och redovisas som materialåtervunnet.

Det kan komma att ändras, enligt slutrapporten från ett Mistra-finansierat projekt som pågått under fyra år. Men för att sortera ut mer material ur bilarna krävs både ekonomiska incitament och lagkrav, visar resultatet från Mistra-projektet Explore.

– Både plast och metaller i elektronik kan återvinnas mer funktionellt. Om vi ska kunna ta vara på de här resurserna behöver bildemonteringen bli mer effektiv, säger Hanna Ljungkvist Nordin, projektledare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och en av författarna till rapporten.

Tillsammans med bland andra Stena Recycling, Chalmers, AB Volvo och Volvo Cars samt en lång rad andra aktörer från fordonsdemontering och återvinning har man undersökt vad som krävs för att öka återvinningsgraden från uttjänta bilar. Man har kommit fram till att det i dag saknas både ekonomiska och juridiska drivkrafter för att sortera ut mer plast och elektronik i skrotade bilar. En utökad återvinning kräver nya affärsmodeller och återvinningsmetoder.

– Det är för dyrt för demonteraren att sortera ut större mängder än vad man redan gör. Den eventuella vinst man gör på återvinningen äts upp av hantering och logistik, säger Hanna Ljungkvist Nordin.

Projektet pekar ut tydliga styrmedel och en justerad balans mellan demontering och fragmentering som möjliga vägar framåt. Mer maskinell demontering och lean-processer är konkreta exempel på lösningar, vilka i sig innebär stora investeringar som också måste löna sig.

En komponent som redan idag är relativt enkel att demontera och materialåtervinna är stötfångaren. Uppskattningsvis skulle 3 000 ton stötfångarplast per år kunna samlas in från demonterare och verkstäder, enligt studier i projektet.

– Det handlar inte om att demontera bilen till molekylnivå. Vi behöver både effektiv demontering och fortsatt fragmentering. Om vi på ett bra sätt kan avskilja vissa materialflöden innan fragmenteringen så blir det återvunna materialet renare och mer värdefullt, säger Hanna Ljungkvist Nordin.