Aluminiumrester kan bli mineralull
Hon talar om det nyligen avslutade projektet Alukrets-II finansierat av Vinnova, Formas och Energimyndigheten genom det strategiska innovationsprogrammet Metalliska material.
Projektet ska ha visat på möjligheten att tillverka mineralull med mindre miljöpåverkan än idag. Anodiseringsslam – en restprodukt från aluminiumindustrin – kan användas vid tillverkningen, då det visat sig vara tekniskt möjligt att skapa briketter av slammet, står det.
Sara Rosendahl har varit projektledare.
– För att kunna tillämpa det här i industriell skala krävs försök i större skala för att kunna säga något slutgiltigt om till exempel effekten av utsläpp, men resultaten av projektet är både hoppfulla och intressanta, fortsätter hon i meddelandet.
Bakgrunden beskrivs som att vid ytbehandling av aluminiumprodukter med anodisering, blir restprodukten ett anodiseringsslam som innehåller aluminiumhydroxid varav den största delen deponeras. Det står att en uppskattning är att det totalt i Sverige rör sig om 8 000 ton anodiseringsslam som hamnar i deponier.
– Deponi är förstås inte en ideal lösning varken ur ekologisk eller ekonomisk synpunkt, konstaterar Sara Rosendahl i meddelandet.
Briketterna ska kunna användas i de kupolugnar som idag används vid tillverkning av mineralull i Sverige.
– Utmaningen låg i att hitta den optimala materialmixen för briketter tillverkade av slammet. Det lyckades vi med, i den skala vi arbetat med i den här förstudien, avslutar Sara Rosendahl meddelandet.
Projektet AluKrets-II har genomförts hos Swerim i samarbete med Hydro Extrusion Sweden, Profilgruppen, Klarvik, Ahlins och Paroc. Den totala budgeten var 1,96 miljoner kronor varav 980 000 kronor från Vinnova.
Artikeln är en del av vårt tema om Forskarnytt.