Swerec bemöter fuskanklagelser
”Med stor besvikelse har vi tagit del av medias pågående skeva rapportering avseende Swerecs verksamhet inom återvinning av plastförpackningar”, inleds bolagets pressmeddelande. Swerec skall sortera 80 % av mottagna plastförpackningar för återvinning enligt avtalat uppdrag med FTI. Mängden plastförpackningar i det material som levereras till bolaget omfattar ca 66 % (enligt studie 2013, Plastkretsen) och resterande del är alltså annat än plastförpackningar. Detta betyder att Swerec skall återvinna ca 52 % av det totala materialet från FTI och inte 80 %, skriver man.
Det material Swerec tar emot i form av plastavfall från hushållen innehåller mycket mer än bara plast. Det innehåller mycket som inte är återvinningsbart såsom papper, kartong, glas, matavfall, kläder, döda djur, trä, elektronik, batterier, smuts, sand med mera. Det som är plast omfattar även refillförpackningar som består av kombinerade plastlager, med etiketter, aluminium etc. Dessa plastförpackningar går inte att återvinna. Swerec sorterar allt material som kommer in för att hitta så mycket plastförpackningar som möjligt som går att återvinna. Det restmaterial som inte går att materialåtervinna kan användas som alternativ energiutvinning vid cementtillverkning. Energiåtervinning är från såväl legalt, tekniskt som miljövänligt perspektiv den bästa lösningen. Bolagets kontraktpartners har också varit informerade om vad som går till energiåtervinning, heter det i pressmeddelandet.
I media rapporteras att Swerec återvinner 38%. Detta är inte korrekt, säger man, då det är beräknat på allt material inte enbart plastförpackningar. I sin kommunikation till media hänvisar FTI till revision som E&Y genomfört hos Swerec på FTI ’s uppdrag. Dessvärre är den rapporten också felaktig då man även där beräknar återvinningsgrad på totalt material och inte på mängden plastförpackningar, hävdar Swerec och avslutar med att säga att man har bjudit in Dagens Nyheter, professor Göran Finnveden på KTH samt miljöministern att besöka Swerec för att på plats se vad det insamlade materialet innehåller och hur man bedriver sin process. När detta är tänkt att ske framgår inte.
Foto: Malin Folkesson